Malar och lågan
Fåglarnas konferens

Attar Nishabouri

Malar samlades en natt i en fladdrande massa
för att lära sig sanningen om ljusets ljus
och de beslutade att en av dem skulle åka
för att samla nyheter om den svårfångade glöden.
En flög tills han inte kunde urskiljas på avstånd
ett palats fönster där ett ljus brann –
och gick inte närmare, flög åter tillbaka
för att berätta för de andra det han trodde han visste.

Malarnas mentor avvisade hans påstånd,
påpekade: ”Han vet inget om lågan.”

En mer angelägen mal än den tidigare
åkte ut och passerade bortom palatsets dörr.
Han svävade i eldens aura,
ett suddigt skälvande från ängsligt begär,
sedan återvände han för att säga hur långt han kommit,
och hur mycket han genomgått och sett.

Mentorn sa: ”Du besitter inte de tecken
som en som har utforskat hur ljuset skiner.”

En annan mal flög ut- hans svindlande flyg
förvandlades till en ivrig uppvaktning av ljuset;
han dök och flög högt, och hans vanvettiga trans
förenades både jag och lågan av hans dans –
lågan uppslukade hans vingspetsar, kropp, huvud;
hans väsen glöd en intensiv genomskinlig röd;
och när mentorn såg den plötsliga flamman,
förlorades malens form i den glödande skenet,

han sa: ”Han vet, hans vet sanningen vi söker,
den dolda sanningen som vi inte kan uttrycka.”

Att gå bortom all kunskap är att finna
den förståelse som undgår förståndet,
och du kan aldrig nå det efterlängtade målet
först när du flyger bortom både kropp och själ;
men skulle en del återstå, ett enda hårstrå
kommer dra dig tillbaka och kasta dig i förtvivlan-

Ingen skapelses jag kan tillåtas här,
där all begränsad identitet måste upphöra.