Varför behöver vi utöva sufism?

"De visa är dem som anskaffar fördelar och avvisar förlusterna."

Professor Sadegh Angha

I boken Dawn ställer professor Sadegh Angha följande fundamentala fråga och vägleder oss till att uppnå svaret. Frågan är:

"Om människor är ärliga och hederliga, håller sig fast vid alla samhällsregler och bestämmelser, grundlägger inte sin tro på blind hörsamhet, och ändå inte har någon religion, kommer de att förlora?"

Notera att denna fråga återknytas till en person som är hederlig, hörsam, pålitlig, effektiv i samhället och harmlös och hjälpsam mot andra. Om denna slags människa inte har kunskap om sanning, eller misstror fullständigt religion, skulle den personen förlora? Och vidare beskriver han att: "Sufismens läror riktar sig inte till folk som är okunniga eller ansvarslösa. Sufismens läror omfattar och överstiger vetenskapen och andra teoretiska och spekulativa lärdomar." Därför riktar sig sufism till bildade, skarpsinnade och välinformerade individer. En av de, med alla dem uppgivna kvalifikationerna, kan fråga: Varför skall jag lära mig era instruktioner? Saknar jag något? Vad skulle vara ditt svar vara?

Professor Sadegh Angha tydliggör ytterligare: "Det sägs att de visa är dem som anskaffar fördelar och avvisar förlusterna, medan okunniga i motsats är oförmögen att särskilja mellan deras förluster eller fördelar. I avsikt att kommunicera, att särskilja mellan rätt eller fel, mellan vinst och förlust för oss själva eller för samhället, behöver vi ett konstant och oföränderlig mått." Vi behöver ett mått som förblir opåverkad av rum, tid eller sociala förhållanden. Till exempel skulle det vara ytterst svårt att mäta tid, tyngd eller avstånd, enskilda, sociala eller ekonomiska interaktioner utan att standardiserade enheter.

Vad är i så fall detta oföränderliga mått som hjälper oss att upptäcka det individuella sanna värdet och potentialerna? Vilket mått skulle göra det möjligt för oss att särskilja mellan rätt och fel, att anskaffa fördelar och undvika förlust?

Professor Sadegh Angha framför att, "För att fortsätta diskussionen, måste jag definiera sanningen. Filosofer säger att, ’Att sätta en sak på sin rätta och lämpliga plats är sanning.’ Jag säger, allt som existerar och är konstant och oföränderligt är sanning. Alltså allt som existerar men inte är konstant är inte sanning. Den mänskliga kroppen existerar, men den ändrar sig. Årstiderna ändrar naturens skepnad. Kärlek och tillgivenhet bygger sina grunder i våra hjärtan men ändras ibland till fiendskap och avsky. Stjärnorna verkar glimra i himlen för alltid, men de ska också bli släckta och är inte konstanta. I korthet, vad vi än ser och många saker som vi inte kan se, existerar men är inte konstanta tills Guds ord förverkligas, allting tillintetgörs utom den eviga, gudomliga och ömma väsen som var och en kallar "jag", det sanna jag".

"Jag" är den konstanta och stabila identiteten. "Jag" är inte beroende eller ett föremål för ändring genom tid eller med rum. Det är den konstanta och oföränderliga enheten som alla människor har inom sig själva. "Jag" är en del av sanningen som inte kan bli känd förutom genom sanningen själv. Sann kunskap uppnås på detta sätt och resulterar i sinneslugn och belåtenhet.

"Jag" är det konstanta rättsnöre vi behöver "för att anskaffa fördelar och avvisa förluster." Sufism erbjuder kunskap och underlättar upptäckten av "jag". Detta är innebörden av dessa ord från Gud: "Mina helgon är under min kupol. Ingen känner dem förutom Jag." 1