Vad är sufism?

Sufismen är en undervisning och utbildningssystem som underlättar självkännedomens resa, en resa som gör det möjligt för den enskilde att upptäcka hans varaktiga verklighet, och slutligen religionens verklighet. Hazrat Salaheddin Ali Nader Angha, Maktab Tarighat Oveyssi Shahmaghsoudis® sufimästare lär att "Varje enskild individ är sin egen omgivnings arkitekt". Vi sätter eller bryter gränserna, och bestämmer hur långt vi vill resa i självkännedomens väg för att kunna upptäcka religionens verklighet genom att uppenbara vår egen myt". Vårt sanna jags kännedom gör det möjligt för oss att frigöra oss från våra begränsningar och anknytningar, och erfara frihet, fred och lugn i vårt dagliga liv.

En av de mest grundläggande principerna i sufism är att allt som existerar är den absoluta kunskapens manifestation som genomsyrar allt och är inte begränsad till tid eller rum. Därför är den närmaste platsen för att nå tillgång till denna kunskap inom ens egen jag. Det som har skrivits beträffande sufismens historia och principer företräder dess yttre form. Dess sanning finnes i arifens (andliga läraren) undervisning som vägleder sannings sökare att uppleva denna verklighet så att de blir stabila och lär känna sina högsta existensers stadium.

För mer än 1400 år sedan uppgav islams profet: "den som lär känna sig själv lär känna Gud". Inom islam, är människans verkliga och stabila identitet och med andra ord hans/hennes sanna "jag", jämställd med det gudomliga. Detta är anledningen till att islam proklamerar existensens enhet --- la ilaha-illa’llah --- eller, "det finns ingenting utom Gud". Detta är den sanna mänskliga värdigheten benådat till människan – att det inte existerar någon separation mellan han och Gud. Såsom det uppges i den heliga koranen (50:16): "vi är närmare människan än hennes halspulsåder".

Underkastelse till inre vetenskap

Profeten Muhammed (fred vare med honom) har gett föreskrifter om hur sann kännedom om människans existens kan ske. För att uppnå denna stadiet, bör människan underkasta sig till Gud. Det är genom underkastelse till inre vetenskap som människans handlingar kommer att vara grundad på kunskap och visdom och inte på okunnighet, vidskepelse eller blind tro. Dessvärre tror många att med underkastelse menas det att du är underordnad till någon. Detta är felaktigt såsom det är blind tro och därför inte är värdig människans värdighet som förordnats av Gud.

Varje gång vi jämför solsystemets uppbyggnad med den atomiska strukturens uppbyggnad och organisation, observerar vi att alla är underkastade till en medfödd kunskap och styrs av existensens lagar. Detta gäller även människan som är kapabel att lära känna sitt "jag", källan till den inre medfödda kunskapen. Detta är den fullkomliga frihet och kärleks stadium som har uppenbarats i sufimästarnas verk. I detta avseende är Amir-al Mo’menin Alis vördnadsvärda och vägledande ord människlighetens lysande ljus som säger:

Islam är underkastelse,
och underkastelse består av stabilitet och varaktighet
inom existensens verklighet.

Underkastelse är vitaliteten i islam på grund av den dynamiska utvecklingen och revolutionen som äger rum från det troende hjärtats centrum, där alla separations gränser och tvåfaldighet upphör att existera.

I denna sanningsenlighet, bevittnar den troende Guds enhetlighet. Ett sådant vittnesbörd är inte längre begränsad till ord, utan den sökandes kropp och sinne och hjärta och med andra ord hans/hennes existens i en allsidig allmängiltighet, uppenbarar Guds enhetliga existens.

Denna renande metod genom underkastelse till Gud och tillintetgörelse i Gud benämns ma'rifa, som betyder kännedom och vetskap. För att vara precis, det verkliga ordet för sufism är Irfan, vilket härleds från ordet ma'rifa. Ma'rifa (kännedom) refererar till det stadiet varmed ingenting förblir okänd till oss om undersöknings föremålet. I detta sammanhang refererar det till självkännedom och Guds kännedom. Den som undervisar denna kännedoms metod kallas arif, eller den som har funnit existensens mest exalterade tillstånd genom tillintetgörelse och varaktighet i Gud.

Hazrat Salaheddin Nader Angha den sufimästare och arifen i vår tid, i sin bok med titeln Sufism; the Reality of Religion beskriver sufismen enligt följande:

Sufism är religionens verklighet. Med detta menar jag uppleva Gud i ens inre jag, lär känna den ultimata kunskapen, underkasta sig till honom och älska honom med ens sinne och hjärta. Detta är religionens verklighet såsom jag vet det.