Existensens enhet

"Det som existerar, i absolut hänryckning, glorifierar varandets existens" Heliga koranen (21:33)


För mer än 1400 år sedan uppgav islams profet: "den som lär känna sig själv lär känna Gud". Inom islam, är människans verkliga och stabila identitet och med andra ord hennes sanna "jag", egentligen den sanning och gudomliga natur som är gömd i djupet av hennes existens. Av denna anledning är regeln om existensen enhet och tron på att Guds enhetlighet manifesteras i vittnesbörden "la ialaha illa’lllah" (det finns ingenting utom Gud). Denna regel uttrycker den verklighet att det inte existerar någon separation och avstånd mellan människan och Gud och människans ytterst värdefulla position är den värdighet som gud benådat. Gud säger i den heliga koranen suran Qaf (50) vers 16: " vi är närmare människan än hennes halspulsåder" ¹ .

Profeten Mohammad (fred vare med honom) har gett föreskrifter om hur sann kännedom om människans existens kan ske och en sådan kännedom är möjlig och kan uppnås genom underkastelse till inre vetenskap och evig kunskap som deponerats i djupet av människans existens. Dessvärre råder det i samhällen, en felaktig tolkning av verklig underkastelse och underkastelse bemöts som svaghet och imitering, när följning av den begränsade vidskepelsen, blind tro och imitering inte är värdig människans andliga värdighet och ställning.

Egentligen är stabila koefficienter och det som övervakar partiklar i existensens samlade harmoniska manifestationer, genuin underkastelse. Genom jämförelse av tillvarons omständigheter och uppbyggnaden av befintliga system i existensen, från partikel till solsystem kommer vi till denna sanna slutsats att existensens alla manifestationer, alla följer den sanna underkastelsen och är underkastad naturlig kunskap dold i i den egna världens centrum. Detta gäller även människans upprinnelse, eftersom existensen är enhetlig och allt det som finns ur alla synpunkter är underkastad existensens vetenskap. När människan finner vägen till den inre kunskapskällan gömd inom henne och med andra ord lär känna sitt sanna "jag" kommer hon att vara underkastad den dolda kunskapen i den och detta är den grad av frihet, befrielse och kärlek och hänryckning som uppenbarats och finns i ansenliga gnostikers verk under sekel. ² I detta avseende är Amir-al Mo’menin Alis vördnadsvärda och vägledande ord människlighetens lysande ljus som säger:

Islam är underkastelse
och underkastelse består av stabilitet och varaktighet
inom existensens verklighet.

Underkastelse och stabilitet visar islams livsgivande kraft och vitalitet, eftersom den orsakar en förändring och inre revolution i existensens dolda centrum det vill säga frambringar hjärtat. Det är där som alla antagna begränsningar, avstånd och inbillade tvetydigheter försvinner och människan med kunskap och vetskap kan bevittna existensens enighet.

Ett sådant vittnesbörd är inte längre begränsad till ord, utan den sökandes kropp och tanke och liv och med andra ord hennes existens i en allsidig allmängiltighet, uppenbarar Guds enhetliga existens.³


1. Molana Salaheddin Ali Nader Shah Angha, Sufism and Knowledge (Washington D.C.: M.T.O. Shahmaghsoudi Publications, 1996), 20-21.
2. Molana Salaheddin Ali Nader Angha, Theory "I": The Inner Dimension of Leadership (Riverside, CA: M.T.O. Shahmaghsoudi Publications, 2002), 166.
3. Ibid., 166.